Nu är det tisdag morgon, och tiden går så fort och det har varit så sen jag födde Agnes.. När ska tiden gå långsamt igen? Ja förmodligen när Agnes blir lite större. Nu ska jag sammanfatta lite vad vi har gjort sen dess. I lördags var vi på kräftskiva, och det blev lyckat och mycket god mat! Vi åt även tre olika pajer, broccolipaj, tacopaj, och så den tredje har jag glömt namnet på. Vi var 8 vuxna personer och tre barn. Agnes var den enda som inte åt kräftor eller pajer. Hon fick dock smaka på efterrätten som var väldigt gott. Det var en typ tårta blandning med sockerkaka och jordgubbsfromage och jordgubbar i. Väldans gott tyckte Agnes.

Ja jag har sen ca tre veckor nu gjort hemlagat mat till Agnes. Hon har fått börja äta små tuggbitar, jag har gjort potatismos med kyckling, spagetti med köttfärsås, potatis med frikadeller och sås,  potatis eller pasta med biffar. Ja det var några exemplar på mat. Agnes får alltid något grönsak till maten, som ärtor, morötter, broccoli m.m. Det syns på Agnes att hon gillar hemlagat mat väldigt mycket. Jag använder då inget salt i maten, förutom örtsalt som är bra för bebisar.. Eller så använder jag buljong istället för örtsalt. Det finns ju olika buljongsmaker, och de är ju jätte goda så de brukar räcka till maten!

Igår var jag och Agnes och hennes mormor på BVC, då Agnes skulle få sin tredje spruta, pneumokocker heter den, och det gick jätte bra som vanligt. Självklart grinade Agnes en stund men det gick lika fort över. Då blev hon glad och pratade igen som vanligt. Härlig unge! Efter när vi var klara så åkte vi till ICA och handlade frukter sen åkte vi hem igen. På vägen hem så skickade Johny sms, och frågade oss om vi ville följa med till sjukhuset. Inte nu igen tänkte jag bara, förstod att han hade fått elstöt på jobbet. Han jobbar som elektriker och han har pacemaker. Inget bra yrke för honom egentligen! Men iallafall kom Johny hem först och vi åkte iväg till akuten. Man måste kolla om allt är bra med hans hjärta eller pacemaker när han fått elstöt. Vi fick gå in på en gång medan vi såg att det var ganska fullt med folk på akuten. Men de med hjärtproblem får gå före alla andra så det var rätt skönt att få gå in på en gång. Johny undersöktes och tog prover, sen fick vi upp till hjärtavdelningen för där fanns maskiner för pacemakern. Allt var bara bra med Johny, skönt att det inte var allvarligt. Det gick fort så vi gick ner till cafeterian och åt middag. När vi var klara åkte vi hem!  På kvällen kollade vi på en film som heter "Perfect stranger" och den var bra!

Måste också berätta något kul som hände i lördags, mitt på dagen, gick jag och Agnes och besökte Agnes pappa som målade taket i mina föräldrars gästhus. (Huset är rätt stort med två våningar, har kök och tv rum och sovrummet på övervåningen och har även en jätte fin dass bredvid. Där har jag bott i tre år när jag bodde hemma hos mina föräldrar under de tre gymnasieåren. Vi fick renovera och göra om i gästhuset, och vi får använda huset om våra gäster kommer på besök. Vi har släkt som bor långt borta.) Men iallafall kom jag och Agnes och tittade, och det såg väldigt fint! Jag har tagit kort före bilder och ska ta kort "efter bilder" senare så ska jag visa bilderna här senare.
När vi var klara och fick lämna pappan i fred, så gick vi till mormor och morfar, moster fanns även där då och kusin Kevin kom senare. Vi la oss i sängen, eller satte oss i sängen i deras stora sovrum. Då busade mormor lite med Agnes och en stund efter kände mormor om Agnes hade fått flera tänder! Det hade hon fått!! Två nya fram tänder som växer... Hon har en tand som växer sen två veckor nu, lite längre bak i munnen.  Det är rätt ovanligt att få tand så långt in i munnen men det är inget farligt. Agnes har dock blivit snuvig, man brukar bli snuvig eller få feber när man börjar få tänder. Ja men nu börjar det ju hända saker med Agnes, hon kan teckna och prata och klappa händerna. Men igår sa hon "pappa" (med rösten) många gånger, och gissa om pappa Johny blev stolt? Igår på kvällen innan läggdags för Agnes, så skulle pappa åka bort och göra lite ärenden. Så vinkade Agnes "hejdå" med ett stort leende, och det var så gulligt!
Å vad jag älskar min lilla tjej!